torsdag 16 februari 2017

Sortera plast

Det blev ingen företagarkurs i Vörå pga för få deltagare, men samma kurs ordnas i Vasa i mars och jag ska hoppa på den då. Förutsatt att vi blir tillräckligt många. Under tiden jag väntar så smider jag på affärsverksamhetsplanen på egen hand och lär mig att sortera plast. Det senare går betydligt smidigare och jag är i mitt esse.

Jag har noterat att mina föräldrar och vänner i Karis nyligen (i fjol?) fått möjligheten att börja sortera plast. Efter att ha funderat på saken ett par minuter efter att jag såg filmklippet som Ello delade på facebook, så bestämde jag mig för att kolla upp min närmaste insamlingspunkt. Till min glädje så finns hela tre stycken insamlingspunkter i Vasa. Det är visserligen cirka 60 km dit men jag bestämde mig ändå för att börja sortera plast och ta med mig det till Vasa varje gång jag åker dit. Så kanske det var riktigt bra att företagarkursen blir i Vasa i alla fall.

Drömmen sku ju vara att bli en skön Zero Waste -typ som Julia, men vägen dit känns ganska lång... Under tiden så får jag nöja mig med att fånga idéer på hennes blogg och göra vad jag kan. Vara miljöhjälte på mitt sätt. Efter att ha sorterat två dagars skräp kan jag konstatera att allting hittills gått att sortera. Vår skräpkorg är tom och insamlingspåsen för plast är full. Jeij!



onsdag 1 februari 2017

What next?

Tänkte uppdatera läget kring mina planer i att starta eget. Under januari månad har jag medvetet tagit det lite lugnare eftersom jag känt att min kropp varit i stort behov av vila efter höstens rumba. Känner mig mycket mera utvilad nu. Det viktigaste är nog att själva företagaren är i skick tänker jag, så det har varit en viktig investering.

Jag besökte Startia i januari och min plan är nu att skriva ihop en affärsverksamhetsplan och att ansöka om startpeng. Målet är att på heltid kunna livnära mig på mental träning så det skulle sitta fint med lite klirr i kassan. Så för att få det här gjort så har jag anmält mig till en kortkurs i att starta eget. Kursen ordnas av Yrkesakademin och hålls på Norrvalla här i Vörå under februari månad. Jag är väldigt överraskad över hur jag igen en gång har möjligheten att utbilda mig själv här i Vörå. Skönt att slippa körandet in till Vasa också.

Jag tycker om att studera på egen hand, men jag tycker ännu mera om att gå på kurs. Jag är ungefär lika mycket i mitt rätta element som pedagog som elev. Så jag ser verkligen fram emot kursen. Sedan får vi se hur det går med att sitta på skolbänken under kvällstid. Det är kanske inte rätta tidpunkten för mig, men då ämnet är tillräckligt intressant så ska det nog gå det också.



onsdag 25 januari 2017

Mitt söta blod

För en tid sedan läste jag färdigt boken "Ett sötare blod" av Ann Fernholm. Även om det för mig som socker-junkie känns lite motvilligt att läsa en bok av denna sort. Men det är en välskriven bok med vetenskapliga hänvisningar och kalla fakta på hur socker gör oss sjukare än vi tror. En bok som varje förälder borde läsa.

Jag är sockerberoende och det är en sak jag kämpat med redan länge. Jag tror många gånger att vi är sams, sockret och jag, och att vi tillsammans klarar av att leva ett liv i harmoni. Men nej, slutresultatet har hittills alltid varit detsamma. Sockret tar kontrollen över mig och jag ger efter. De enda tankarna som snurrar i mitt huvud är socker, socker och åter socker. Har jag det inte framför mig (eller i mig) så snurrar tankarna kring när jag nästa gång får min dos. Och då är jag ingenstans nära de portioner som jag smällde i mig förr.

ettsotareblod.se
Naturligtvis så är detta beroende ingen slump och bakomliggande orsakerna är jag medveten om. Men detta beroende skrämmer mig. Jag pausar långa tider och mår bra, glömmer bort hur detta beroende känns och börjar sedan igen med små mängder. Plötsligt står jag där igen som värsta alkoholisten eller knarkaren och väntar på min dos. Och är beredd att göra nästan vadsomhelst för att få den. 

Måtta med allt, så ska det ju vara. Själv ifrågasätter jag stort huruvida socker överhuvudtaget tjänar mig och min kropp på ett sunt sätt. Speciellt nu då jag varit utan socker i fyra dagar. Huvudvärk och abstinensbesvär, humörsvängningar och en enorm tröttma. Det är väl samma sak med alkohol, en del kan hålla det på en rimlig nivå, andra tar med måtta och en del står över helt.

måndag 16 januari 2017

När blev det dyrt att umgås?

Jag är knappast den enda som tänker på pengar. Pengar i form av ekonomi. Ekonomi som i att få vardagen att fungera och att ha en balans melan inkomster och utgifter. Det är ingen hemlighet att nya företagare har det knappt. De flesta är tvungna att leva utan egna inkomster i år, förrän verksamheten börjar rulla. Så blir det även för mig. Innan allt är i gång och klappat och klart finns inga extra stålar. Jag kan inte räkna med att kunna lyfta en egen lön på en lång tid. Det som jag personligen hamnar nu starkt att fundera över är alla extra utgifter. Personliga utgifter. Utgifterna är lättare att kontrollera än inkomsterna, men då ställer jag mig förstås frågan vilka utgifter ska dras ner och vilka ska dras bort?

För när man riktigt börjar grubbla och filosofera så kan jag verkligen berättiga alla mina utgifter. Det har jag alltid varit bra på. Men nu måste jag verkligen dra hårda gränser för att få det hela att gå ihop så att jag personligen inte gör minus. Det viktigaste är ändå att betala för mat, hem, bensin och andra utgifter som är förknippade med boendet och överlevnad. När jag har det på klart, vilket jag redan ganska långt har, så får jag övergå till extra utgifter.

Foto från Pixabay.
Det som jag då främst tänker på är utgifter förknippade med sociala sammanhang. Jag har under åren upptäckt att de är de sociala sammanhangen som kostar mest. Pengar väl investerade i och för sig, men jag tycker mig märka en viss trend. Ju äldre man blir, desto dyrare blir det. Det är presenter hit och dit, möhippor, bröllop, födelsedagar och kalas, äta mat ute, konserter, teater, kafébesök och även resor. Det är inte alla gånger så där bara att dra fram 20 euro, 10 euro eller ens 5 euro. Många gånger är det frågan om sammanhang som är unika och då stiger priset... Om man sedan har ett socialt rikt liv så får man räkna med unika tillställningar var och varannan vecka.

Det svåraste för mig är att säga nej. Jag vill ju inte missa det sociala sammanhanget i sig, utan det är kostnaderna som helt enkelt blir för höga för plånboken. Upplevelserna och människorna är värda precis alla pengar jag har och lite till. Därför har jag många gånger valt att tiga även om det varit knappt. Och jag vet att det finns många andra som också tiger, bara för att få vara med. Men är det värt biffen? 

Jag har svårt att tro att jag är den enda som tänker så här. Jag är knappast den enda som måste tänka efter. Jag menar, vi är många nyföretagare, barnfamiljer, personer mellan två jobb, studerande, pensionärer, huslånstagare som kämpar med att få det hela att gå runt. Och även om man har det bra ställt rent ekonomiskt så kanske det ändå vore välkommet med billigare eller rent av gratis aktiviteter med fokus på deltagarna och umgänget. Göra mera tillsammans och dra ner på kostnaderna för allas skull. Jag vill säga mera NEJ till dessa kostnader. Flytta fokus på det som verkligen är viktigt. Säga mera JA till människorna och upplevelserna.

lördag 14 januari 2017

Ett yoga tips

Ett litet tips för den yoga intresserade. Det finns ett gratisprogram på 31 dagar på nätet ledd av Adriene som jag tidigare också talat gott om. Hennes personlighet behagar kanske inte alla men jag tycker om hennes program. 


Just nu är jag fysiskt inte i så bra form så jag klarar inte riktigt av att yoga 31 dagar i sträck (väldigt sällan ens två dagar i sträck med dessa program). Därför är det bra att dessa program finns tillgängliga på Youtube och man kan träna i egen takt de dagar man vill.  

tisdag 10 januari 2017

Att starta eget

En av mina målsättningar inför det här kommande året är att starta eget företag inom mental träning. Det är något som jag haft i baktankarna redan länge och det ska verkligen bli spännande att skrida till verket. Det hela kommer att ske paralellt under denna vår då jag slutför mina studier på Norrvalla. Så långt har jag nu kommit att jag kontaktat både TE-byrån och Startia i Vasa, påbörjat andra omgången av podden Projekt Framgång (så rysligt bra pod även om den slutat), men man kan gott säga att jag är på gång och det känns bra så. 

Eftersom jag vill starta i lugn och ro så valde jag att inte fortsätta som karriärstränare under våren, utan satsar nu fullt på mental träning, företaget och studierna. Det kändes som ett naturligt val för mig och inga dörrar har ändå stängts. Jag kan fortsätta samarbetet med min tidigare arbetsgivare som egen företagare om jag så önskar, så möjligheten att hoppa in där finns fortfarande.



På tal om Projekt Framgång så diskuterar Malin och Kugge i det första avsnittet lite om vilka saker som lett till att de blivit företagare. För mig är en av de bakomliggande orsakerna att jag vill bestämma själv hur och när jag vill jobba. Jag gillar skarpt att organisera, strukturera och är en rutinmänniska, men jag jobbar bäst då jag själv skapat systemen och går enligt min interna klocka. Det har tagit mig år att inse att jag tycker om variation och flexibilitet framom fasta arbetstider. Jag suktar efter frihet och möjligheten att få vara kreativ. Strama tyglar drar ner mig och hindrar mig från att använda hela min kapacitet. Jag har visioner och idéer att förverkliga och min enda och bästa möjlighet är att ge mig själv fria händer. Sedan får jag se hur långt det bär. Som jag ser saken så har jag inget att förlora. Det värsta som kan hända är att jag blir en erfarenhet klokare.

Därutöver vill jag ha jobba med något som känns meningsfullt och viktigt för mig. Något som jag själv valt och något där jag har utrymme att växa och utvecklas. De här sakerna har jag iofs haft tidigare också, men inte i samma utsträckning. Det hela kan låta idylliskt men jag är också realist. Vi har trots allt redan en företagare i huset och vardagen med dess utmaningar, osäkerheten och ovissheten för en företagare är ett faktum. Men ändå vill jag testa mina vingar och se vart ja kommer. Ta mig an denna utmaning och se vad det innebär för mig. Ah, spännande.

söndag 8 januari 2017

Året bakom takana 2016

Så här en vecka in på det nya året tar jag mig en sista tillbakablick på det gångna året. Så där hastigt tänkt kändes det som ett år av skit, men det hände en massa trevliga saker också. Själv hade jag en utmanande höst/vinter, har haft mycket att tugga på och varit lite borttappad. Men det negativa och otrevliga lämnar jag bakom mig, tar lärdom och med mig packar jag istället det som varit bra. Tidigare har jag sammanfattat åren 2014 här och 2015 här.



Året var djurens år. Katten Sissi flyttade in hos oss i januari men flyttade ut i december pga allergi. Det var roligt att ha henne här och vi slapp mössen inomhus. Till jul flyttade hon till mina föräldrar i Karis och trivs väldigt bra. Den lilla prinsessan. Våra två bisamhällen dog och vi fick knappt någon honung alls. Så nu har vi ingen katt och inga bin. Men hönorna flyttade in hos oss vid midsommar tillsammans med tre tuppar. Två av tupparna slaktade vi och nu råder harmoni i hönshuset med sju hönor och en tupp. Allihopa mår bra och ägg får vi för tillfället varje dag. Vi vet inte riktigt ännu om vi ska fortsätta med biodling som hobby. I varje fall finns mycket att utveckla.



I februari föreläste jag för första gången om mental träning för vår lilla marthakrets i Vörå och bestämde mig samtidigt för att det är något jag vill göra mera av. I november föreläste jag igen och under det kommande året blir det ännu mera föreläsningar inom ämnet. Det ger verkligen skinn på näsan att våga kasta sig in i något nytt. Med en stark vilja och god motivation kommer man långt. För övrigt så njöt jag stort av studierna och samvaron med mina kurskamrater. Insikter och fina stunder med fina människor.



Tillsammans med Eva gav vi en intervju till Yle Vega
angående kortisonberoende i mars. Det kändes som ett bra avslut på min TSW resa. Under året figurerade jag ovanligt mycket i media, av olika orsaker. I Vasabladet under julhelgen och i radio och Västra Nyland angående jobbsökargruppen jag skapade i november. Jobbgruppen gav mig otroligt mycket glädje och stimulans mitt i den mörkaste tiden då jag själv hade det som jobbigast. En annan grej jag gjorde var att börja sjunga i kör. Fick tankarna på annat och fick njuta av sångens kraft.


Ett bra marthaår. Under det här året har jag lärt mig massor via marthorna. Jag har gått på föreläsning med Maria Österåker om vegetarisk mat. Gjort egen kosmetik och mat med vilda växter tillsammans med andra likasinnade. Ett givande marthaår och jag ser inga hinder för att 2017 skulle bli minst lika bra. Det står marthanörd i pannan min.



Här hemma hittade olika utrymmen nya funktioner.
Vi fick ett sommarrum med lite hjälp och en ny bod. Badrummet blev färdigt och tak blev målade. Nedre våningen är fortfarande ett kreativt kaos.
Samarbetet med Byggnadsapoteket har gett mig mer än vad jag kan beskriva i ord. Jag har lärt mig mycket nya saker om renovering som jag kommer att ha nytta av en lång tid framöver. Ökad kunskap i hur man renoverar på ett hållbart sätt och dessutom har jag blivit riktigt förtjust i linoljefärg.

Bloggen har fått sig ett ansiktslyft och numera finns både en facebooksida och ett instagramkonto. Jeij!



Under året 2016 lärde jag mig mycket om mig själv
även om det ibland har gått den hårda vägen. Men det är livet det. Jag har insett hur mycket jag tycker om, uppskattar och behöver mina vänner och min familj. Jag har lärt mig att prioritera och omprioritera. Jag har vågat prova på nya saker och jag har lärt mig mycket nytt. Jag har lyckats och misslyckats. Tidvis kämpat hårt men också haft flow. Gråtit mycket och skrattat minst lika mycket. Det har verkligen varit ett äventyr och nu vill jag landa mjukt i det nya året 2017. Tillåta mig själv att ta året med ro.