söndag 18 september 2016

Förbannade flunssa

Det börjar verkligen vara en tid (år) sedan min senaste förkylning. Men nu är den här och seg är den också. För att lindra symtomen kör jag olika huskurer. Olika tips och råd har jag samlat på mig längs med åren via böcker och Google. Allt är tillåtet i krig och kärlek, det här är lite både och. Krig mot flunssa och kärlek till mig själv.

Det jag gör just nu:
  1. Dricker vatten (av god kvalité)
  2. Varma drycker med citron, ingefära, honung och Carmolis örtdroppar
  3. Sätter vitlök i näsa och öron
  4. Färskpressad juice
  5. Sköljer näsan med näskanna både morgon och kväll
  6. Håller mig varm och vilar
Linda som skriver Alternativbloggen har sammanfattat sina bästa huskurstips här. Det där med vitlök i näsan och öronen kan du kolla upp här. Det tipset har jag inte provat tidigare men det räddade definitivt min förra natt och jag har kunnat sova ut trots den täppta näsan.

Att skål bara!

torsdag 15 september 2016

Sponsorerat inlägg: Billnäs byggnadsapotek


Inlägget är ett kommersiellt samarbete mellan Billnäs byggnadsapotek Ab och bloggen Livet bakom takana.

  

Omringad av den idylliska bruksmiljön i Billnäs i Raseborg finns ett byggnadsapotek. Ett ställe dit en som intresserar sig för hållbara lösningar gärna tittar in. Stället ligger nära intill Karis centrum och några kilometer ifrån där jag vuxit upp. Så det är med stor glädje som jag inleder ett samarbete med ett företag från mina hemknutar. Förstår ni hur många gånger jag tappat bort mig i skogen där bakom under lektionerna i orientering? Jag skojar, det hände en gång för att skogen hade blivit nerhuggen och kontrollerna strukit med.


Butiken i Billnäs är Byggnadsapotekets hjärta. Själva butiken består av två byggnader, en gammal prästgård och en gammal skola. Bägge två ditflyttade och upprustade enligt gamla, traditionella och fungerande metoder. Alla utrymmen i butiksokalerna fungerar som inspirationsutställning för dem som håller på med gamla hus. De produkter som säljs kan man även se i användning, t.ex. färgval på hus är lättare att göra då man ser hur färgerna fungerar på en riktig husvägg.


I den gamla prästgården omfamnas man av en behaglig stämning så fort man stiger in. Det finns allting från knoppar och handtag till olika pigment och målfärger. Allting håller en hållbar stil med respekt gentemot det gamla och miljön. Varje rum står för sin egen avdelning, vilket gör det lättare att fokusera på just det man i stunden behöver.


Jag fick en rundtur i butiken av Mathias Lundström som är verkställande direktör i företaget. Personalen i butiken är väldigt måna om sina kunder och hjälper till med praktiska byggnadsvårdsproblem. Mathias berättade passionerat om tanken bakom "det goda livet" som hela konceptet bygger på. Strävan efter hög kvalitet och lång livslängd, genom långsamma, traditionella och varsamma processer.


I den gamla skolbyggnaden öppnas stora och luftiga ytor som bl.a. rymmer olika tapetalternativ men även olika slags kakel. Här kan man breda ut sig och testa olika kombinationer med hjälp från personalen. Här finns utrymme för visioner och inspiration. Blev lite förälskad i den handgjorda köksinredningen och snappade upp idéer til det egna (tills vidare) halvfärdiga köket.


Om jag blev inspirerad? Jo, det kan man lugnt påstå. Får riktigt lust att köpa upp hela stället. Alltså kolla nu in de här kaklen, helt ljuvliga. Kanske i nästa badrum sen.



Byggnadsapotekets hemsida hittar du här och du kan även följa dem på instagram @byggnadsapoteket och på facebook. Det här är absolut ett ställe värt att besöka och uppleva. Du som inte har möjlighet att ta dig till Billnäs kan kolla in butiken i Helsingfors eller klicka in dig på webshopen.

Det här är bara början på vårt samarbete och inom kort kommer ni att få ta del av olika produkter som jag testat. Men alla som jobbar traditionellt och gillar hantverk vet att det tar sin tid så ni får ha tålamod.

lördag 10 september 2016

Kursstart

Nu har vi kört igång med år två på mental tränarutbildningen i Norrvalla. Riktigt roligt att träffa alla kurskamraterna och att få sätta igång hösten tillsammans. Förra året låg fokus på oss själva och vi tränade oss bl.a. i fysisk och mental avslappning, att få en bättre självbild och självkänsla, att lägga upp mål och att lära oss hantera stress. I år ska vi studera coaching med klientfokus. På våren kommer vi också att arbeta med egna klienter som provkaniner. Spännande.


Jag har ju ett antal studieår i ryggsäcken men aldrig har jag tyckt att det varit så roligt att studera som nu. Nu syftar jag på själva studierna, för studielivet på peffan var nog bra på alla sätt. Att få en utbildning bra och ändamålsenlig är inte alltid lätt, men hittills ligger den här utbildningen väldigt nära hundra procent. Jag bekostar mina studier själv och det har visat sig vara en bra investering.

Vad som händer efter att studierna är slutförda i maj 2017 är tillsvidare ett frågetecken. Det jag vet med säkerhet är att jag kommer att arbeta med mental träning på ett eller annat sätt. Jag gör det redan nu men nästa steg är att starta eget. Idéerna är många och det blir garanterat en intressant utmaning att få en fungerande helhet av det hela.

onsdag 31 augusti 2016

Det blir nog en bättre dag imorgon

Tänker en trött människa. Men så blir det inte bättre utan tvärtom. Tröttheten blir djupare. Man blir skörare och skörare, lättirriterad och tappar gnistan. Det blev inte en bättre dag. Och inte en efter det heller. När detta sedan håller i sig en längre tid börjar det tära riktigt på riktigt. Alla har vi våra uppochner svängar men ibland är det inte så lätt att avgöra var gränsen går. När man ska ta tag i saken och när det gått för långt.

Jag skrev tidigare om min trötta fas och jag är där ännu. Har verkligen legat lågt med noll motivation och inpiration. Hösten brukar för mig vara en positiv period med massvis att se fram emot. Men jag nådde någonslags megasvacka och behövde miljöombyte för att få klarhet i mina tankar. Tillbringade en vecka med min familj, träffade vänner och fick inspiration. Kom till insikter och fick prata av mig, fysiskt.

Jag har tidigare isolerat mig vid mina trötta perioder. Med tanken om att krypa fram sedan när det blivit bättre. Nu klarar jag inte av sådant längre utan pressar mig lite även då det känns tungt. Det har visat sig vara ett fungerande koncept för mig. Har tidigare haft en tanke om att jag alltid i alla lägen måste vara den ultimata glädjespridaren, alltid på topp. En roll som på riktigt ingen klarar av. Jag kan visa min skörare sida också, och folk vill faktiskt umgås med mig även då.

För det lustiga är ju, att då man visar sig som äkta och accepterar sig själv i alla lägen, så gör nog alla andra det också. Så jag är glad över att jag (vi) tog tag i saken. För man blir så blind för sin egen situation då man ligger lågt. Blind för vad man egentligen behöver för att komma upp igen.

Den här hösten är full med intressanta projekt och saker jag verkligen vill göra. Det enda som skiljer sig är att jag får bemöta den här hösten på ett annorlunda sätt en tidigare. Kanske är jag lite tröttare. Men det är okej. Det vänder ännu.


måndag 15 augusti 2016

Hönorna då?

Om jag skulle ha förstått hur trevligt det är med höns så hade vi skaffat dem för länge sen. Men såsom med alla djur hittills (bina, katten och hönorna) så har de anlänt med väldigt kort varningstid. Och vad är nu bättre än det för oss två som tycker om att tänka igenom allting lite väl noga på förhand. Ibland är det bättre att kasta sig in i det hela och se vad det blir till.


Och bra blev det bortsett från att sammansättningen med sju hönor och tre tuppar inte fungerade i längden. Ingen direkt överraskning precis, men det var värt ett försök. De två små silkestupparna har nu flugit vidare till "tupphimlen" och nu råder det harmoni i hönshuset. Tystare på morgonen också tack och lov.



Tuppen Adolf tycker om sina damer och damerna gillar honom. Alla gillar Adolf, minus silkestupparna då, de mobbade honom. Adolf är väldigt sympatisk och tycker om människor. Hönorna har levererat ägg från dag ett. Leveransen varierar mellan 4-7 ägg per dag, vilket är lite mera än vad vi klarar av att äta på tumis. De som blir överlopps har vi gett vidare till grannar, vänner och bekanta.



Förutom Adolf så har vi Albertina, Josefina. Kajsa, Olga, Ursula, Fridolina och Anneli Pompe. Alla speciella på sitt sätt. Kajsa är riktigt duktig på att flyga och hon vistas mera utanför hagen än innanför. Vi släpper ut dem dagligen från hagen så att de får gå fritt och inspektera. Hittills kommer de självmant tillbaka till hagen, men ifall inte så är det bara att ta fram spaden. Då serveras mask och det vill ingen missa.


PS. Tyvärr så ställde inte Adolf upp på en selfie idag. Jag försökte men vi får ta det en annan dag istället. Normalt så trivs han riktigt bra i famnen.

söndag 14 augusti 2016

Den trötta fasen

Livet har sina olika faser. Fasen jag genomgår just nu har hållit på i flera år känns det som. Även om jag ser framsteg och ljus i tunneln så känns det lite överväldigande ibland. Stunder då jag hamnar kämpa med en massa onda tankar och föreställningar och bemöter min tröttma med allt annat än harmoni.

Bättre har det blivit och jag är skickligare idag på att bemöta min situation och mina krämpor i alla lägen. Jag försöker se på helheten och fokuserar på den för att se att det verkligen också har gått framåt under de senaste åren. Men ibland kommer känslan av att jag kämpar och kämpar men kommer ingen vart.

Ni hör hur det låter. Jag är i en mental svacka. En svacka mitt i fasen. Men som alltid så fortsätter jag ändå kämpa. För min egen skull. Tar en bit i taget och lyssnar på kroppen. Knäpper på ännu en dokumentär eller läser en bok. Kokar en kopp te och tar katten i famnen. Välkomnar tankarna, både goda och onda. Tar mig tiden att vila upp mig. Tar mig tiden att låta tankarna komma och gå. Accepterar läget precis som det är. Accepterar mig själv precis som jag är just nu.

En bild som gör mig glad. Jag och min vän Mirella
 i Dubrovnik i Kroatien våren 2012.

torsdag 11 augusti 2016

Tamburen

Ett av mina många projekt har att göra med rensning. Det är kanske snarare ett livslångt projekt. I varje fall så försöker vi använda bort så mycket av det material som vi har i knutarna. Dels för att skapa utrymme och ordning, men också för det psykiska välbefinnandet.


Hade lite målfärg kvar från senaste takmålningsprojekt som jag ville få bort. Denna gång fick en del av väggen i tamburen sig en omgång, liksom taket. Tidigare fanns en skrubb där den nya vågräta panelen är nu. Skrubben lämnade efter sig ett ljust område i taket, vilket syns om man tittar i hörnet vid taket.


Eftersom jag ville få mera ljus i utrymmet och en jämn färg i taket så passade den vita färgen bra till detta ändamål. Resten av tamburen har jag tänkt mig att får behålla den gamla panelen med den gamla färgen. Min första tanke då vi flyttade var att ta bort den gamla panelen och laga om allting. Men jag har ändrat mig (tack och lov) och tycket numera att den gamla panelen är riktigt charmig. Eventuellt får jag ta och behandla det på något sätt. Sen när jag kommer på med vad...


Taket målade jag två gånger men får ta det ett varv till nästan gång jag har överloppsfärg. Från tamburen går en dörr in i vårt sovrum. Denna dörr måste vi täcka inför vintern eftersom den släpper igenom värme. Tamburen är nämligen kall. Vi har funderat av och an hur vi ska få det att fungera och hur vi ska göra det här snyggt. Nu har jag en plan och en vision och har beställt lite tapet för detta miniprojekt.



Helt skönt att få någonting gjort i detta utrymme också. Jag är nöjd med att det blev ljusare, fräschare och mera enhetligt. Till följande får jag som sagt fundera på dörren men också på en hatthylla. Vi har faktiskt restvirke som går att använda till det så vi får väl se vad vi hittar på.